"En förlorad månad"

Efter Stockholm triathlon gick luften ur den tränings och tävlingsballong man blåst upp under våren och sommaren. En del erfarna triathleter brukar prata om "post ironman blues" och jag tror att många andra idrottsutövare känner igen sig i detta. Kolla bara uppslutningen till träningar och motionslopp efter att Vätternrundan körts så förstår ni vad jag menar. Eller hur många bra tävlingar de som vunnit Tour de france kört på sensommar och höst de senaste 10 åren?

Naturligtvis går dessa tankemönster igen på övriga aspekter i livet. Hur kul var det egentligen 5 dagar efter att man fyllt 9 år och godiset uppätet, modellflygplanen färdigbyggda och redan kraschade? En viss tomhet eller hur?  Då var det ju bara att börja tänka på julen och skriva listor till tomten. Och det har jag gjort men mer om det senare.

Hursomhelst, efter Stockholm var den lösa planen att antingen åka till Schweiz och köra Vm i långdistansduathlon alternativt återvända till Stockholm för att försvara eller förbättra min tredjeplats från fjolårets Sm i duathlon. Lite småskador, dåligt med pengar och allmän beslutsångest gjorde dock att jag valde det minst konstruktiva och inte gjorde något. Samma öden drabbade även någon eventuell triathlontävling i Danmark och diverse löp och cykellopp. I stället blev det studier, familjetid, massor av olika sylt och marmeladkok samt en hel del tid framför dator och tv kollandes på sport.

Tre tävlingar som satte lite extra fart på pulsen var avslutningen på triathlonvärldscupen (som numera har ersatt VM). Lisa Norden var grym och slutade på en sammanlagd andra plats. 

Efter triathlonVm kom CykelVm och där kunde man ju jubla åt Gustavs silver, häpna över hur stark Cancellara är och  glädjas med att den så otursförföljda Cadel Evans äntligen lyckades bärga en stor seger efter en tävling som efter de första småsega sex timmarna fullkomligt exploderade de sista två varven. Självklart hade man hoppats mer på svenskarna men det är bara att kolla hur många toppcyklister som var efter exempelvis Lövkvist för att förstå hur svårt det är att få till det på ett Vm (speciellt om ens proffslag inte stöttar en).

Detsamma gäller naturligtvis för grabbarna från Cykelcity som körde U-23 och damerna, att det är svårt att få till det på Vm

 alltså, inte att de inte haft uppbackning från sina "vanliga lag"!

Nåväl  tillbaks till mina planer. min viloperiod är numera officellt över och jag har börjat simma, cykla och springa igen. Denna ganska tidiga uppbyggnad har lite att göra med om att jag planerar att köra en tävling på antingen ironman eller halv Im distansen i slutet av Januari (inte i Sverige mao) för att efter detta sätta igång med en uppbyggnadsperiod inför sommarens tävlingar. Jag kommer att fortsätta skriva på Cykelcitys hemsida och tänkte i framtiden berätta lite om min träning och min syn på träning och prylar i et lite större perspektiv.

Hoppas ni hittar dit också!

Jag vill även passa på att tacka Cykelcity, Garmin och Triathlon Syd för stödet under 2009. Ovärderligt!

Hälsningar/
Kristian