I söndags var det dags för Sm i Duathlon som lämpligt nog gick i Malmös mer fashionabla kvarter. Den här tävlingen hade under året varit en stor morot för mig, dels för att den gick på på mer eller mindre hemmaplan men också för att jag har haft vissa förhoppningar om att kunna göra ett bra resultat på lopp av den den här typen. Duathlon består av löpning, cykling och för att undvika märkliga målgångar så avslutar man också med en löprunda.
Den klassiska distansen är 10 km löpning, 40 km cykel och 5 km löpning och det var på denna SM avgjordes. Min träning hade gått bra men den nedlagda tiden hade inte varit alltför omfattande och min senaste vecka med någorlunda träningsvolym kunde nog dateras från slutet av juli. Mina löpintervaller visade dock på helt ok form och då all min cykling varit på trainer i husets pannrum(nej, jag tränar inte för Hawaii) var iallafall inte träningsdagboken fylld med väntetid för rödljus eller annat ofog som man råkar ut för utomhus. Hur jag skulle stå mot det på pappret hårda motståndet var dock en intressant fråga, förrutom de vanliga tunga namnen som alltid gör bra ifrån sig har skulle det säkert dyka upp någon grym löpare som suttit på testcykel de tre senaste åren, Så gick tankarna när jag vid ett tiden ställde upp mig på startlinjen i ett väldigt trevligt höstväder.
Min taktik var enkel, gå ut med de bästa och försöka hålla så liten lucka som möjligt för att om möjligt kunna gå ikapp igen på cyklingen. Det gick bra i typ 1500 meter... Efter fem km låg jag som sjätte man bland killarna och sjua totalt då Lisa Norden också låg med de där framme. Växlade även ut på cyklingen som sexa med ca en minut fram till en grupp på fem cyklister och ungefär två minuter upp till den ledande duon. Hur långt jag hade bak brydde jag mig inte om men det var nog några som var hack i häl. Märkte direkt att jag hade bra ben på cyklingen som gick på en stor fin vägmed tjusiga villor (däribland Zlatans) på ena sidan och Ribersborgs fältet på andra sidan.n av banan som skulle En lite knixig kurva och upp på en cykelväg tillbaks till växlingsområdet utgjorde resten av banan som skulle köras sex varv. Efter lite mer än två varv var jag i kapp de en andra gruppen men då hade även den starka cyklisten Petter Persson anslutit till vår lilla grupp som dock decimerades till mig, Petter och Pasi Salonen. Jag ville köra och försökte köra ifrån och fick ibland små luckor som de dock lyckades gneta ikapp.
Nu började såklart tankarna att surra, jag låg på en tredje plats och en medalj skulle smaka fint men en fjärdeplats skulle i detta läge kännas mycket bittert. Med dylika tankar i huvudet är det kanske inte konstigt att jag drabbades av ett totalt hjärnsläpp när jag istället för som vanligt ta ur fötterna ur cykelskorna under tiden man cyklar och cykla med fötterna ovanpå skorna bara klickade ur när det var dags att kliva av min kära columbus.Anledningen till att tar ur fötterna ur skorna i farten är dels för att slippa ödsla stillastående tid till att byta skor men också för att det inte är så kul att springa i cykelskor... Speciellt inte på asfalt. Jag skyller på getingsticket jag fick halvvägs in i cyklingen samt ren och skär klantighet. Mitt försprång till Petter som kanske hade varit på 10 sekunder förvandlades snabbt till ett 30-40 meters försprång för Petter som verkligen flög ut ur växlingsområdet med mig inte lika fullt flygandes efter sig. Efter ca 400 meter var jag dock ikapp och gick direkt förbi. Luckan blev större men inte riktigt i den omfattning som jag hade hoppats på.
Nedanför Turning Torso som låg längst ut på den mycket fina löpbanan såg jag att hade fått ca 15 sekunder till Petter och bakom honom var det tomt. Fortsatte att pressa på och det kändes rätt bra att passera varvning för sista gången med en härligt entusiasisk publik i ryggen(ett stort tack till alla som hejade på är minst sagt på sin plats!) . Sista varvet var ganska smärtfullt men tankarna gick på medaljen som jag nu bara kunde förlora och på alla gångar jag kommit in efter intervallerna i Stadsparken med blek nos, det skulle helt enkelt gå det här!
Och det gjorde det också, jag höll ihop bra och kunde jubla mig igenom hela upploppet. En tredjeplats var klart bättre än förväntat och även om man alltid vill ha mer så spelade Clas Björling och Christian Månsson (etta respektive tvåa) i en annan division. Jag är såklart jättenöjd med min insats och det tycker jag även att Heleneholms If som arrangerade tävlingen skall vara. Mycket bra jobbat!
Nu är säsongen slut för min del och med facit i hand så är jag mycket nöjd. Nu i höst tänker jag fokusera på simning och löpning. Någon gång i början av december tänker jag börja den seriösa cykelträningen med målet att höja mig ett snäpp även där. Jag har införskaffat ett Powertap Nav(som jag suktat efter i 7-8 år), detta kombinerat med min tacx cosmos trainer och en mer målinriktad träning även på cyklingen tror jag kan hjälpa mig att ta ytterligare ett steg framåt inför 2009. Målen för 2009 är inte riktigt bestämda men det kommer att vara långt som är fokus.
Tills dess, kör på och njut av hösten och glöm inte bort cykel VM som börjar nu på onsdag. Fredrik Ericsson från Cykelcity teamet kör tempot på torsdag och det är stort!
Hälsningar/Kristian Hallsten Triathlon Syd
