Tänkte avlägga en kort rapport angående Kalmar triathlon
Den 2/8 var det återigen dags för årets händelse i triathlon Sverige, dvs
Sm på långdistans i Kalmar. Tävlingen har vuxit rekordartat de senaste åren och
jag tror att det var en bit över 500 anmälda till årets drabbning. Även om det
känns avlägset nu så var sommarens varma väder säkert en stor snackis bland
många av deltagarna. 30 grader och brännande sol må vara trevligt ibland men som
marathonväder efter 18 mils cykling kände jag mig rätt kluven till dylika
förhållande.
När jag gick upp vid fyra tiden på lördag morgon såg man dock lite moln i
fjärran och det skulle bli mer av den varan. Nåväl, en lätt frukost och så var
det iväg till incheckning. Det är alltid en speciell känsla vid växlingsområdet
inför en tävling på Ironmandistansen, jag tror att de flesta är ganska nervösa
inför de sammanlagt 226 kilometrarna som ligger framför dom och det finns alltid
så mycket små prylar som man kan sysselsätta sig med inför starten, Själv stod
jag nog mest i toakö... Och pratade såklart strunt som "formen känns nog ok"
eller "Har nog inte inte tillräckligt med långpass i benen". Jaja, man är inte
ensam om det i alla fall!
Simstarten gick och för engångs skull kändes det rätt ok
med simningen, vi simmade två varv á 1930 meter och det första gick rätt
snabbt och det andra inte lika snabbt. Jag kom upp ur vattnet efter ca 1.06
vilket ändå var 11 minuter snabbare än fjolårets fiasko. Fortfarande är det dock
en bit kvar till mina konkurrenter men det skall det jobbas på i höst! Det lär
nog behövas ett par höstar...
Bra växling och iväg på Columbus som var så där härligt nymekad med
sprillans nya däck och drivpaket. Har utvecklat en närmast gigantisk rädsla mot
mekaniska haverier men även den här gången skulle allt gå smärtfritt. Cyklingen
flöt på rätt bra, Efter tolv blöta mil hade jag hamnat i ett rätt stort gäng där
ingen riktigt ville eller orkade dra ifrån de andra. Det finns ju en 10 meters
regel vilket jag tror efterlevdes rätt bra men det är ändå en fördel att ligga
bakom, inte minst mentalt. Mao var det en skaplig liten grupp som rullade
in till T2(dvs, andra växlingen). Jag hade tagit det hyfsat lugnt och fick en
cykeltid på 4.40. Löpningen hade framtill tävlingen inte känts lika bra som i
fjol och som ett av mina mål för tävlingen hade jag satt upp att jag skulle
springa lite lugnare första varvet och förhoppningsvis kunna hålla det tempot
under hela löpningen.
Det gick sådär... Första 14 km gick på 56 minuter och
halvmaran på 1.27. en kombination av lite tröttare ben och en rädsla att spränga
mig och därigenom mista en chans att gå under 9 timmar fick mig dock att trappa
ner lite på tempot. Jag hade startat löpningen 10 minuter efter ledaren i min
klass och även om jag tog in anade jag att det inte skulle räcka mot den stabila
norrmannen Frank Dennis som gjort fina resultat under året. Eftersom Frank inte
tävlade i Riksmästerskapet var det inte heller av högsta prioritet att slå
honom. Långt viktigare var att vinna Rm och att gå in under 9 timmar. Den här
inställningen och en bra dag samt inte minst support från vänner och bekanta
längs banan (där de mest oväntade hejaropen kom från en gammal bekantskap som nu
blivit en favorit i tv-rutan, Thomas "Gotland" Lövkvist). Så med ett lite
makligare tempo och för en gångs skull med rätt positiva tankar joggade jag in
på 8.56. Kändes mycket bra!
Jag slutade tvåa i min klass men vann
riksmästerskapet för H35 med god marginal, kom tia totalt vilket jag tycker var
ok. Överlag gjordes det många fina resultat och jag tror aldrig att så många
gått under 9 timmar. SM vanns av den sportsliga och duktiga Ted Ås som 4 timmar
efter sin målgång stod och hejade på de tappra som kämpade på ute på löpbanan.
Det är klass!
Efter Kalmar blev det väldigt mycket vila men jag har så smått börjat träna
lite igen inför en sista kraftsatsning.
Får se vad som kommer ut av det!
Träna och kör på/
Kristian Hallsten
